I dag fick Carrera följa med på en tur i omgivningarna. Johanna red Infanta och jag gick med Carrera. Hon har inte lämnat gården sedan hon kom hit och har väl knappast varit utanför den lösdrift där hon föddes innan hon kom hit. Det var alltså på lite darriga ben vi gav oss iväg längs grusvägen bort från gården. Mycket att titta på. Hon nappade nervöst några grässtrån här och där. Infanta blev också lite spänd och trippade fram. Efter ett tag kom vi till en gård med massor av får på båda sidorna av vägen. Ögonen blev jättestora på Carrera. Vad var detta. Hon smög fram vinglande från sida till sida av vägen. När vi hade passerat fåren hördes en djup suck och sedan var ingenting otäckt längre. Jo, lite, när vi gick förbi Sevillanos hage och han sprang fram och tillbaka längs stängslet och gjorde sig till för flickorna.

Hon gick i alla fall rakt fram och tittade inte ens åt honom. Nu är hon en världsvan ung dam, och det är inte mycket som upprör henne efter dagens äventyr. Så ett Championat vad är väl det?