Jag glömde ju att det finns en till som anser att stoflocken är hans. Sevillano förstås.

När jag kom till stona i dag var han någon annanstans, han går alltså i hagen bredvid, men han har koll och det dröjde inte lång stund förrän han kom och tittade vad som var på gång.

När han kommer ställer sig Iliada som är flockledaren närmast stängslet

och pratar med honom, hummande, samtidigt som hon ser till att övriga ston och då speciellt fölen inte kommer för nära. Jag önskar att han kunde få gå med sin flock på riktigt.

En stor dag. Vår lilla travhäst Kalle, 1,5 år, sattes för vagn för första gången.

Den som håller i tömmarna och som kommer att påbörja träningen är Kristin Eriksson.  Det var lite nervöst. Man vet ju aldrig säkert hur det går. Han är tömkörd en hel del, men att känna vagnen mot sidorna och att det tar emot kan ju vara ganska skrämmande. Han såg lite skeptisk ut i början. Mycket folk omkring och vagnen såg ju konstig ut. Men vi hade inte behövt oroa oss. När väl vagnen var på och han började gå var det lugnt. Han stretade på uppför en liten backe  vände med vagnen och gick nedför backen. Inga problem. Underbara lilla häst. Det avslutades med att vagnen, efter att ha lossats, släpptes i backen två gånger. Han ryckte till lite, men inget mer. Han såg ganska nöjd ut när han fick äpplen, beröm och klappar efteråt.

Varje dag åker jag till min lilla flock, tre ston med var sitt föl, för att stödfodra ett par av dom.

I dag var dom längst bort i hagen, 5 ha och långsmal. Jag ropade och det tog en stund innan dom hörde mig. Så kom dom i full fart. Saktade in och följde efter mig på ett långt led till utgången, där vi har en sluss som man kan ta in hästar i utan att få med hela flocken. Dom vet precis hur det skall vara.

Dom två som behöver extra smiter snabbt in och ställer sig vid sin egen matkrubba. Övriga står utanför och väntar på en överbliven liten smula.

Det känns väldigt bra när dom kommer och följer. Vi är trygga med varandra.