Sol och snösmältning, det känns underbart. Harapienta och jag jobbar vidare. Nu har jag suttit på henne två gånger. Hon går framåt, stannar och till och med ryggar. Styrningen är väl lite sisådär än så länge. Det går bäst när jag bara tänker vart vi ska och inte tar i henne så mycket. Jag rider med både bett och ridkapson.

Hon verkar inte vara särskilt bekymrad över bettet.

Så fick Harina ta en promenad till ridhuset i dag. Hon började tveka halvvägs och ropade på mamma. Det blev en del springande och gnäggande i ridhuset också innan hon lugnade ner sig. Men som hon rör sig. Det är en njutning att se. Ettåringarna brukar ju just inte visa så mycket rörelser,  så vad skall det bli av den här när hon blir stor?

I går red jag Sevillano. Vi jobbar mycket med lugn och avslappning och stå still när jag ber om det. Ja han får jobba också förstås, men jag vill att han skall vara lika lugn och nöjd när han rids som han är vid övrig hantering. Det har varit mycket spänning och stress i samband med ridningen bl a på grund av problem med mun och bett.

I går var han verkligen lugn och fin.