I dag ar det sista dagen har pa Mallorca. Kursen har varit enormt givande. Det kommer bilder nar jag har kommit hem. Pa eftermiddagen i dag kom den kanda hastfotografen Bob Langrish for att fotografera hastar hos Maria och Pedro. Jag fick aran att hjalpa till att fosa hastarna fram och tillbaka pa ridbanan framfor kamerorna (hans fru fotograferade ocksa). Bilder kommer pa hans hemsida inom ett par veckor.

Idag fick vi ocksa prova att doma hastar sjalva som slut pa kursen. Svart men larorikt. Nu forstar jag lite battre hur poangen satts, och vad som ar viktigast i exterioren. I gar hade vi teori hela dagen.

Utforligare rapport kommer senare.

Nu har vi tagit av hästarna deras täcken. Tills vidare i alla fall. Det blev ett väldigt busande och rullande, och solande.

Iliada fick tokfnatt och kastade sig utför en bergsknalle i djupsnön bockade sedan runt som en tokig, och rullade sig om och om igen. Hon som brukar vara en stillsam och värdig dam.

Arbetet med Harapienta går vidare. Nu har hon förstått både hur bettet och dom långa tyglarna fungerar. Vi lyckades med serpentiner över medellinjen och öppna på liten volt. Sedan fortsatte vi från ridhuset upp till stallet och stannade på vägen för att hälsa på några bekanta.  Hon uppförde sig som en erfaren vältränad häst. Otroligt vad fort det går. Men vi känner ju varandra så väl.

En bild frår uppvärmningen innan arbetet.

I morgon åker jag till Mallorca på kurs i hur man visar och bedömer PRE på championat. Det är Maria Ringvall som arrangerar kursen. Det skall bli jätteroligt. Kommer hem på måndag.    

I dag tränade vi med långa tyglar med läderkapson och bett. Det blev en hel del miljöträning också. Andra hästar i ridhuset och musik. Hästarna kunde hon acceptera men musiken var otäck, så hon ville inte gå nära högtalarna. Vi började med tyglarna i kapsonen. Hon hade svårt att koncentrera sig på mig och arbetet och var ganska spänd. Vi provade en stund med tyglarna i bettet och det kändes som lite överkurs i dag, men nu har hon provat i alla fall. Så blev vi ensamma en stund utan musik, då kunde vi träna på tygeltag. En volt bort från mig, gå fram för tryck i sidan (även när hon inte ville). Det gick jättebra efter en stunds träning. Så kom ett nytt gäng som skulle hoppa. Vi stannade medan dom plockade fram hindermaterial. Nu höll Harapienta på att svimma. Ögonen blev som tefat och öronen klippte fram och tillbaka. Hon stod med frambenen brett i sär. Hon vägrade att ens gå i närheten av bommar mm. Jag lirkade lite med henne och fick henne att gå runt i mellan hindren, och efter en stunds övertalning lyckades jag få henne att gå fram och lukta på bommar, hindrstöd, sockerbitar och koner. Efter ytterligare övertalning sprang hon över en bom som om hon trodde att den skulle döda henne. Nu blev hon modigare och kaxigare. Till slut gick hon kontrollerat över bommarna mellan hinderstöd och div andra saker.

Det är för och nackdelar med att hon är ett äldre sto. Unghästarna kastar sig ju över sådana här roliga leksaker och tycker att allt är jättespännande.

Vi skall nog öva lite mer med bettet och tygeltagen innan det är dags för ridning i alla fall.

Nu har det varit SOL i två dagar, visserligen -24 grader i natt, men den varma solen under dagen ger hopp om en kommande vår.

Harapienta har fått prova på att ha bett i munnen två gånger nu, och tycker väl inte att det är så farligt.

Ettårsstona har fått träna på att stå på stallgången och få hovarna kratsade, utan att mamma är med. Famosa var lite ängslig till att börja med, men med lite morötter som muta så lugnade hon ner sig och stod som ett ljus.

Ettåringarna hittar ständigt på hyss i hagen. Famosa testade Malpicas tålamod i går. Först drog hon i hennes täcke om och om igen, när hon inte fick någon reaktion, Malpica stod och slöade i den varma solen, försökte hon dia henne. Malpica såg lite besvärad ut, men gjorde inget. Till slut fick hon nog och gick därifrån.

Här är en bild på Golosa, som nästan aldrig kommer med på några bilder. Hon är rund och go och jättesnäll, men ganska mammig fortfarande. Hon är nu 11 mån.

I går var Larssons ägare Helena här och hälsade på honom (han bor i lösdriften).

Han är PRE/halvblod. Ovanligt nog är det mamma som är PRE.

Hon heter Scheherazade (e. Destino II) och pappa är Danone II

Larsson skall sopa mattan med alla halvblod på dressyrbanorna när han blir stor.

Nu är han två år. Han rör sig jättefint.

I dag fortsatte vi träningen från marken. Det känns lite märkligt att träna en 10-årig häst, som man känner så väl, i dom allra mest grundläggande sakerna. Som en ett- ellet tvååring. Det innebär att det går ganska fort fram. I dag tränade vi på kommandona skritt, trav och galopp när hon var lös. Hon håller sig snällt på en volt runt mig. Sedan lite longering, med lite högre krav och längre tid än förra gången. I dag hade hon en ridkapson modell cykelkedja på sig, vilket ger lite finare hjälper än repgrimman. Så blev det ett pass med dom långa tyglarna. Hon var ganska frågande till att börja med och ville helst ha mig framme vid huvudet. Vartefter hon förstod och kände sig säkrare kunde jag flytta mig bakåt, lite i taget. När bitarna började trilla på plats  verkade hon tycka att det var ganska roligt. Vi klarade av halt och igångsättning enbart på kommando, förvänd öppna dvs mot väggen, och så lite trav rakt fram. Det gick jättebra. 

Nu får väl den här vintern ge sig snart. Efter tre dagar med plusgrader kändes det lite bättre. Den mesta snön på taken hade kommit ner. Utom på stora stallet och i lösdriften, där hängde snön som gardiner ner från taken, och släppte inte. Så frös det i natt. Och i dag blev det snöstorm och det vräkte ned blötsnö på dom isiga vägarna, ca 2 dm. Hästarna var som tokiga när vi tog in dom. Snön piskade i ansiktet. Dom minsta hoppade och for och ruskade på sig. Och allt var blött, blött. Hästarna, täckena och ens egna kläder. Det här är inte roligt.