Ja, så blev jag ensam med hästarna i två dagar, och trots att bara fyra stycken är uppstallade så blev det mycket i alla fall.

Stoet som Sevillano har betäckt sist skulle kollas. Tyvärr var hon inte dräktig, så det blir ett nytt försök.

Golosa fick återbesök av vet. för att titta på hennes öga. Det såg fint ut. Ingen skada på hornhinnan längre. En liten grå fläck syntes fortfarande, men den borde försvinna snart. Hon får sova inne på nätterna ett tag till, så att jag kan ha koll på ögat tills det är helt utläkt.

Jag har hunnit rida Harapienta ett par gånger i alla fall. Jag har bytt sadel, för jag kände att hon gick och spände sig. Nu känns det bättre. Hon gör framsteg hela tiden, men sista gången ville hon plötsligt inte gå undan för skänkeln längre. Då upptäckte jag att jag tar i för mycket (som vanligt). Att jag aldrig lär mig hur känsliga dom här hästarna är. När jag, som jag upplever det, bara tänker sidvärtsrörelse, så går det hur bra som helst.  Den här gången tränade vi också på mjuka övergångar. Skritt, trav, skritt. Det är likadant där. Om jag är övertydlig så blir det rivstart - tvärnit. Men när vi får till det så - mmmmm. Då blir hon mjuk som gelé. Hon är en förlåtande häst,  ett klokt sto på 10 år. Vi känner varandra väl  och det är ju lite annorlunda än att träna en unghäst.

Ja, så har jag också gått runt och kollat beteshästarna. Det är så mysigt. Dom flockas runt en, och alla vill ha varsin kelstund.

Här kommer ett par bilder på dom två ettåriga killarna Nicke och Dijon som har vuxit enormt i sommar. Nicke är min och travare (den större och kaxigare) och Dijon är Åsas och PRE