Ja då är det dags att åka till årets SICAB. Världens största rastävling. Det är lika roligt varje gång, men ett litet smolk i glädjebägaren är att Ingrato ännu inte har kommit från Spanien. Han borde ha varit här nu, men blev troligvis stående ett tag i Holland. Han hämtades för fyra dagar sedan i alla fall. Det känns inte så bra att inte få vara hemma och ta emot honom. Boxen är i alla fall i ordning. En grimma och ett täcke hänger utanför, och namnskylten är uppsatt. Åh, vad jag längtar efter att få se honom. Uppfödaren, och tränaren som har haft honom dom sista två månaderna, kommer att vara på SICAB, då en av deras hästar skall tävla dressyr. Jag hoppas få träffa dom.

Nu har jag börjat träna long reins med Carrera. Hon förstod snabbt vad det gick ut på. Hon är ju också så trygg i sig själv så hon reagerade inte över att jag gick lite längre bak och inte heller när jag bytte sida och drog tyglarna över ryggen på henne. Jag tyckte att hon behöver lite variation i träningen.

I går fick jag en bild på Espera S, Harapientas andra avkomma (pappa är Sevillano),  som nu är fyra år och inriden. Hon ser riktigt trevlig ut, och har som hennes andra syskon ett mycket coolt och bra temperament.

Ganska lik mamma eller?