Min vackra, snälla Belleza har nu knappt 3 v kvar till fölning. Hon suckar och tycker att det är jobbigt nu.

Golosa  och Iliada  i hagen.  Iliada har 1,5 månad kvar.

Stilstudie av betande föl.

I dag tog Sevillano och jag en skön skogstur. Han var pigg och lite småbusig. Ville gärna öka farten, och när han inte fick det blev det kast med huvudet och några mindre bocksprång, men mest travade han på och tyckte att det var mysigt.

Nu rider Natalie, som jobbar här och hjälper mig med hästarna, Harapienta. I dag slopade hon ridkapsonen och red bara med tränsbett. Det var inga problem. Harapienta har också fått skor fram för att kunna röra sig lite mer obehindrat.

Jag kommer att fortsätta med Malpica. Sedan behöver dom övriga ungstona en hel del träning. Carrera skall visningstränas. I år skall jag banne mig få till lite bättre rörelser. Jag har varit dålig på det hittills. Ettårsstona skall grundtränas i att följa med ensamma till ridhuset och få lite träning i hur man uppför sig när man leds, longeras mm. Vi har inte hunnit med så mycket sådant och på grund av platsbrist  så har dom inte skiljts från sina mammor, vilket försvårar hanteringen. Mammorna blir ju så oroliga när man går iväg med deras barn.

Nu är det Malpicas tur att jobba lite. Hon skall också ridas in, men vi tar det lite lugnt. Hon är inte mycket hanterad, så det är mycket hon skall lära sig. Till att börja med att vara uppmärksam och lyssna på vad jag säger. Sedan förstås helst göra som jag säger. Hon är en dam med ganska mycket egna åsikter. Hon är väldigt lugn och orädd, men när hon inte är med på noterna så kan hon bli väldigt tjurig och arg. Man får lirka lite och berömma mycket, men till skillnad mot dom känsligare hästarna måste jag vara mycket noga med att hon gör exakt vad jag begär, annars börjar hon bestämma.

I dag fick hon vara lös men röra på sig och stanna på mitt kommando. Sedan longerade jag lite och begärde galopp för första gången. Till att börja med blev det flera ilskna bakutsparkar, men så började hon förstå vad det gick ut på och fattade lugnt galopp.

Här kommer några bilder på den egensinniga damen. Hon har utstrålning, och det verkar hon medveten om.

Vår Kalle, två år gammal, börjar bli en riktig travhäst. Han är riktigt duktig.

Här är ett par bilder från dagens träningspass. Det är han som skall försörja lyxhästarna som bara äter och sover och har det bra   .

Det är jobbigt att lära sig stå, gå, äta osv. Jag tror jag vilar en stund.

Först ut i år var Johannas Infanta. Hon väntade tills hon hade kommit in från hagen på eftermiddagen.  Det blev en liten Preciosa. Otroligt söt. Pappa är Sevillano.

Här är hon knappt 2 tim gammal och försöker hitta maten. Hon verkar väldigt pigg och framåt.

Måste också visa blåsipporna i skogen. Dom är så vackra.

I dag var det den soligaste och varmaste dagen hittills. Sevillano och jag tog en tur längs travslingan.  Vår slinga går ihop med grannens som är en kuperad skogsslinga. Världens bästa ridvägar. Ändå har vi inte varit ute på jättelänge av olika orsaker. Vi njöt lika mycket båda två. I början var han lite tittig och letade efter otäcka saker, men efter en stunds trav slappnade han av. Han kom i håg precis var vi brukar trava och var vi brukar galoppera. Åh, vad härligt det var. Några backar var blåa av blåsippor och fåglarna sjöng som bara den. När vi kom tillbaka gnäggade Harapienta och Iliada högt och undrade var vi hade varit så länge. Sevillano hummade nöjt tillbaka.

Äntligen har det kommit upp några små, små men så efterlängtade blommor.

Ja, ni i södra Sverige behöver ju inte titta, men vi andra kan väl njuta lite.

Sevillano har fått vårkänslor nu också. Han har gått omkring och slöat länge.

I går tränade vi lite long reins i ridhuset. Han var lite nonchalant och ointresserad. Så kom det in en unghäst som skulle provridas. Då tände Sevillano till och blev jättehingstig. Man har ju inte så mycket och säga till om med dom långa tyglarna som bara sitter med tyckknappar runt bettringarna, så jag tog för säkerhets skull ut honom från ridhuset. Jag fick säga åt honom på skarpen att lugna ner sig. Då stängde han av lika fort som han tände till, och lufsade upp till stallet.

I dag har Harapienta fått ett träningspass till. Hon gör hela tiden framsteg men nu vågar hon ifrågasätta ett och annat och kan bli lite tjurig när det tar emot.

Vi måste ju testa varandras gränser för att kunna känna oss trygga med varandra båda två. Hon verkade väldigt nöjd när vi skrittade tillbaka till stallet i solskenet  i alla fall. Här kommer ett par bilder på ridhästen Harapienta, tyvärr inte i arbete för jag hade ingen som kunde ta bilder. Hon är fortfande lite rund om magen (inte dräktig) men vi jobbar på det.