Direktlänk till inlägg 5 september 2009
Varje dag åker jag till min lilla flock, tre ston med var sitt föl, för att stödfodra ett par av dom.
I dag var dom längst bort i hagen, 5 ha och långsmal. Jag ropade och det tog en stund innan dom hörde mig. Så kom dom i full fart. Saktade in och följde efter mig på ett långt led till utgången, där vi har en sluss som man kan ta in hästar i utan att få med hela flocken. Dom vet precis hur det skall vara.
Dom två som behöver extra smiter snabbt in och ställer sig vid sin egen matkrubba. Övriga står utanför och väntar på en överbliven liten smula.
Det känns väldigt bra när dom kommer och följer. Vi är trygga med varandra.